Vi packade lite matsäck och gav oss ut till Smitingen och grotterna. På sommaren känns stranden som ofta är överbefolkad och liten. Nu när vi var ensamma på stranden var den fortfarande liten, men den var ändå vacker på ett sätt som den inte är på sommaren.
Att vandra ut och klättra bland stenar och klippblock som formats av havet var fantastiskt. Som ni alla vet trivs jag blad stora stenar och klippor så här ute trivdes jag och jag kommer helt klart att komma tillbaka. Detta kommer troligen att bli en del av mina smultronställen här i stan. Det som förvånar mig själv är att jag inte varit här ute tidigare, jag har ju trots allt bott här i tre år.
Vi åt vår matsäck på en av klippa samtidigt som vi njöt av solen och lyssnade på ljudet fårn havet. Precis som igår värmde solen skönt, fast varma kläder var naturligtvis ett måste.
2 kommentarer:
Det låter härligt, kan det jämföras med våra
sandstränder i Skåne ???
Sköt om DIG Gumman
Nej Smitingen går inte att jämföra med stränderna hemma i Skåne. Det är därför jag är så kräsen på sommaren.
Skicka en kommentar