Jag säger inte hejdå utan på återseende

Idag har jag lämnat min älskade lägenhet i Härnösand till dess nya ägare. Det var ganska jobbigt och när jag nu inte längre har nycklarna till den kan jag sakna den otroligt, med det är ju bara materiella ting och rationellt sätt hade jag inget val. Mitt nya liv är i Piteå och där kommer jag att skapa ett nytt hem. Men denna lägenhet som jag gjort till min kommer alltid att vara en del av mitt hjärta. Det är också lite tråkigt att lämna min trevliga grannar. Tack för några underbara år.

Förutom lägenheten och grannarna så lämnar jag också en storslagen natur och ett landskap som jag och en stad som jag trivts i och några fantastiska vänner. Men jag tar med mig minnena från den stad dit jag flyttade när jag lämnade studentlivet bakom mig och inträdde i arbetslivet. Det var här i det vackra höga Kusten som jag fattade tycke för klättringen och där mina intressen för skidåkning kunde få blomma ut. För utom allt detta lämnar jag också några underbara vänner bakom mig men till er vill jag inte säga Hej Då utan På återseende!

Tack alla som bidragit till att mina minnen från Härnösand kommer att vara ljusa och innehållsrika.

En blöt helg på Ringkallen

I helgen var jag tillbaka på hemma klippan Ringkallen. Alltid lika fantastiskt att komma dit, som att komma hem på något sätt. Planen var att jag och Carolina skulle träffas där, tälta, klättra massor och bara ha det bra. Men på grund av hällande regn blev planerna något förändrade. När jag kom till Skule där jag skulle hämta Carolina öste regnet ner. Vi fick erbjudande om att istället för att slå upp tältet låna en stuga vid foten av berget över helgen. Något vi tacksamt tog emot. Det blev alltså Pizza i trevligt sällskap med Thero istället för grillning vid ett blött Ringkallen. Mycket bättre!

På lördagen åkte vi efter en tur till Outletten i Ö-vik ut till Ringkallen. Tyvärr var det jätteblött på klippan och det blev inte så mycket klättrat. Vi han iaf träffa Swante en kortis innan han skulle åka hem till sig. Och tur att man har vänner som hjälper en när man glömt grejer hemma. Kilpetare kan vara bra att ha, och min är borta insåg jag när jag plockade fram mina grejer.

På kvällen åkte vi tillbaka till Skule och efter ett dopp i havet åt vi en god middag tillsammans med Thero. Gott och trevligt även denna kväll.

15 mil på cykel

I Söndags var det dags för etapp nr 2 cykling 150 km eller 15 mil på hoj vid Vättern. Problemet var att jag inte tränat så mycket som jag borde ha gjort. Sen hade jag när jag tänker på det inte rätt däck på min cykel heller. Men det kan jag ju inte göra något år så här i efterhand. I alla fall dåligt förberedd och relativt nervös stod jag och Carolina på startlinjen i Motala. 9:50 startade vi och höll ihop en dryg mil innan Carolina trampade ifrån mig. Efter att cyklat på egen hand i några timmar träffade vi på varandra i näst sista kontrollen. Vi höll sedan ihop mellan två kontroller innan Carolina trampade ifrån igen. I mål var hon sedan två minuter före mig. Jag måste ändå säga om det var lättare än jag trodde. Visst var det långt och visst känndes det i benen och i huvudet. Men det känns inte som en omöjlighet med vissa justeringar på cykeln och lite träning att fixa hela sjön. Det blir en utmaning till kommande år.

Långt långt bort.

Har idag insett att det inte är bara att ta sig runt i Sverige och att det inte är så konstigt att folk tar bilen. Min plan är att jag ska åka ner till Askersund å jobbets vägnar till veckan. Sen ska jag åka till Pär och Carolina innan vi ska cykla nästa söndag. Men jag har ett stort problem, hur får jag ner min cykel.

För bussgods går tydligen bara till Stockholm. Inte konstigt att det finns dom som inte förstår att det finns ett land söder eller norr om Stockholm. Har kollat med DHL men dom kunde inte hjälpa imorgon ska jag prata med posten. Ska det bli så att jag får posta min cykel. Annars får jag ta min cykel i taxi till Kallax och sedan via special bagage till Stockholm. Det är inte lätt att bestämma sig för att göra en halv svensk klassiker.