Dagens äventyr

Renovering pågår.

Om mig

Mitt foto
En skåne tjej som flyttade till Norrland 2005. Jag trivis här i norr där vi har både sommar och vinter att njuta av. Jag är en äventyrs tjej som gärna provar nya utmaningar. Ett av mina stora intressen är klättring. Under sommarhalvåret spenderar jag gärna mycket tid ute vid en solig klippa. Under den vita delen av åtet tar jag gärna med mig brädan och beger mig till något ställe där man kan kasta sig ut för backen.

torsdag 15 april 2010

Piteå börjar tina fram

Efter två veckor ner i Västernorrland kommer jag tillbaka till ett Piteå som börjar tina. Det är kanske först nu som jag inser hur långt norrut jag har flyttat och hur mycket snö vi haft i vinter. Och det som göms i snö kommer fram i tö brukar man säga och för min personliga del så har jag nu fått svar på frågan vad jag har för utsikt i köksfönstret. Den var tyvärr inte så spännande som jag fantiserat om men ändå helt ok. Men trots denna förändring så har vi fortfarande mycket snö kvar och lastbilsförarna som kör snö ut från stan har fortfarande en del att göra.
En annan sak som vittnar om vår är ljuset. Jag gick hem från klätttringen igår klockan var kanske nio och det var fortfarande ljust ute.

I helgen är min plan att jag ska stanna i stan. Se vad den har att erbjuda och kanske fixa lite med min lägenhet här uppe också.

torsdag 8 april 2010

"Fire Walk with Me" 20 år senare.


Nike SB Dunk High Premium [Owl] | Twin Peaks















Idag för 20 år sedan hade Twin Peaks permiär i TV-rutan. Inte för att TV är något jag brukar skriva så mycket om i min blogg men nu är nog tillfället att göra detta. Bara det faktum att dom i både TV och tidningar uppmärksammar detta lite märkliga jubeum, utan också för att jag fortfarande idag har svårt att se Kyle MacLachlan i någon annan roll än den som Agent Coper. Jag har till och med så här 20 år senare svårt att förlika mig med att han som Orson i Desperate Housewives, lite galet jag vet.

Vad det är som gör att Twin Peaks har etsats sig fast i mitt minne på detta sätt har jag inget svar på. Men det är väl något med mystiken som gjorde att jag fastnade för den. Det är inte bara TV-serien jag mins utan också den hysteri som fanns runt det hela. Frågan om vem som mördat Laura Palmer var på mångas läppar då. Kanske är det detta som gör att vi mins.

Nu tror jag att jag ska göra slag i saken och köpa den där DVD-boxen jag hållt i min hand ett antal gånger utan att köpa. Det kommer garanterat att bli en nostalgitripp tillbaka till mina yngre tonår men kanske kommer det också att bli en besvikelse som tar bort ett skimmer över något jag minns som fantastiskt.