En historisk dag för Åsa men inte för mig

Idag har Åsa äntligen fått skåda dagens ljus. Efter 17 år i mörker bröt hon idag igenom på den norra sidan. Det är förstås inte mig det gäller utan den gigantiska borr som sakta och osäkert tagit sig genom Hallandsåsen. Bygget började 1993 påbörjades bygget. Samma år började jag gymnasiet, eller om man så vill slutade grundskolan. Två år senare började bron byggas och är 2000 stod den klar. I år fyllde den 10 år. 1999 året efter att jag började på universitet togs första spadtaget i Bottniabanan, ett gärnvägsbygge på 19 mil som sträcker sig från Kramfors och Ångermanälven fram till Umeå i norr. Av de 19 mil man finns 16 tunnlar totalt 25 km, 143 broar, denna järnväg inleds på lördag. Samma år som jag flyttade från Höga Kusten. Här har jag under mina 5 år sett järnvägen växa. Nästa år 2011 kommer även Ådalsbanan att återinvigas, delvis nybyggd och delvis upprustad. Då kommer man att kunna åka järnväg från Stockholm till Umeå. I relation till dessa projekt vet jag inte om jag kan säga att det är en framgång att Åsa idag fick se dagen ljus men det visar i alla fall att allt är möjligt men jag ställer mig samtidigt frågan om det är värt det? Framflyttade handlingsplaner och utökad budget, samtidigt som man har haft stora problem i både teknisk och miljö frågor. Och detta ska ställas i relation till hur mycket vi som resenärer sparar när vi åker igenom tunneln 2015 jämfört med den tid det tar när vi åker över åsen idag.

Men trots detta har jag stor förståelse för alla som idag firar genombrottet som en seger. Alla som varit delaktiga och fysiskt arbetat med bygget av tunneln förtjänar att se Åsa bryta igenom. Oavsett vad man anser om byggets vara eller inte vara är det för dom som arbetat med detta projekt i 17 en stor dag.

DI.se

DN.se

Sydsvenskan.se