Skulebergets svarta led

Vaknade till ytterligare en fantastisk september dag. Dagar som denna spritter det i hela kroppen på mig och jag bara måste ut och göra grejer. Jag kan inte bara sitta inne när solen strålar. Jag bestämde mig för att göra slag i saken och åka upp till Skule berget för att prova deras nya klätterled.

Jag har tidigare klättrat båda deras gamla leder.

Den vita leden, den lättaste kräver ingen klättervana den lite för lätt för att jag ska få ut något av att klättra den. Men senast jag var där klättrade jag men den kompis och hennes söner och då var det roligt att ge sig på den tillsammans med dem. Men för en nybörjare som inte klättrat tidigare kommer upplevelsen av denna led att vara fantastisk.

Röda leden, den lite svårare. Denna är en ganska rolig led och delvis utmanande för mig som försöker att klättra så mycket jag kan med bara berget. Helt klart en trevlig upplevels för alla som vill prova att klättra. Även för oss som är vana vid att klättra med rep och säktingar.

Den svarta leden, den svåra. Denna led är ny för i sommar. Jag har inte varit och provar den förrän idag. Men jag måste säga att den var mest jobbig. Det var nästan bara att dra sig upp och ingen rolig klättring alls. Det fanns dock några nakdelar med leden idag. Den första var att den var mycket blöt så det gick inte att få fäste på kilppan, det var svårt även med mina klätterskor. Den andra var att jag var ganska trött efter gårdagens klätterdan med Olov. Dessa två saker i kombination gör att min upplevelse av den svarta leden var att den mest var jobbig och inte alls den trevliga klätterupplevelse som en dag på klippan ska vara. Men jag får nog ge den en chans till fast det får nog vänta till våren.

Det är i alla fall alltid lika kul att åka dit och klättra. Personalen är mycket trevlig och dom ger allt för att vi klättrare ska få en bra tur på berget.

Aj Aj det gör ont i hela kroppen.

Imorse vaknade jag och så solen svagt stråla in genom förntret en mycket bra morgon. Ryggan stod packad och det jag behövde lägga ner var den mycket viktiga fikan. Jag fixade kaffe pastasallad, mackor och choklad. Ut med allt i bilen och hämtad jag Olov. Sen bar det iväg södetut till Sundsvall och Midskogsberget. Efter lunch anslöt Ida, trevligt att träffa henne igen.

Klättringen på Midskogs är relativt bra. Där finns mycket varierande klättring och nästan alla leder är bultade. Fördelen med bult är att det betydligt enkalre för en nybörjare som jag att leda. Mitt mål för dagen var att leda några enklare leder och det uppnådde jag. Jag ledde tre ledet i nivå 4, alla på svaklättring. Förutom dessa var klättringen av varierande slag, både svår och svårare, jag hade lite för svårt med vissa av lederna men som helhet är jag nöjd med det jag presterade. Nu är det bara att hoppas på att det blir bra väder nästa helg. Då ska vi dra iväg till Rinkallen.

Förväntningar inför morgondagen

Imorgon ska det äntligen bli klättring igen. Det var länge sedan jag var iväg och klättrade nu. Sist jag var inknuten i ett rep och kände på klippan var snart en månad sedan. Detta beror på lite olika saker dels har vädret inte varit det bästa när jag varit ledig. Jag har också varit på semester nere i skåne. Att jag jobbar på dagarna och att det blir mörkt på kvällarna gör att det inte blir så mycket klättrande då. Men imorgon ska jag äntligen få komma ut och känna på lite granit.

Mitt mål är att imorgon klättra lite enklare leder som första man och lite svårare efter Olov. Det finns bra möjligheter på midskogs att klättra på bult och trad. Allt från mycket enkla leder till svåra, så det finns något som passar alla nivåer. Jag ser fram emot en bra dag vid klippan.

På toppen av Väja

Idag hade vi avslutnings middag med chefen, en trevlig tillställning där vi på avdelningen träffades lite mer avslappnat för att äta en mycket god middag med massor av mat. Jag är nu så mätt att jag inte behöver äta på några dagar känns det som.

Meny
Förrätt: Laxklämma med skagenröra
Huvudrätt: Fläskfile med potatisgrateng
Efterrätt: Chockladkaka

Det jag kanske saknade mest för sakens skull var surströmmingen. Jag har nämligen vid ett tidigare tillfälle blivit lovad surströmming av chefen våran. Mest för att jag vid det tillfället aldrig smakat denna fisk. Något som idag inte är fallet viket ni som läser denna blogg lite då och då redan vet. Det var första gången för mig för någon vecka sedan när jag blev medbjuden på en äkta surströmmings skiva.

Men i alla fall dagens middag ägde rum uppe i toppstugan på Väjaberget. Här ifrån hade vi fantastisk utsikt över älven, skogen, och fabriken. En mycket trevlig kväll med andra ord.

Det börjar visst bli höst

Nu visar alla tecken att hösten har kommit och det är fort. Var tog sommaren vägen kan man undra. Det känns som igår som jag satt och drömde om alla saker jag skulle hinna med under dessa ljusa månader. Klart att det känts som höst några dagar nu med regn och rusk men imorse fick jag den första riktigt trevliga höstkänslan. Den som visar att hösten inte är grå och tråkig. Som vanligt när jag ska till jobbet vaknade jag i ottan, även om jag idag valt att ta sovmorgon. Klockan ringde kl 06:15 jag tittar ut genom fönstert och konstaterar att det kommer att bli en fin dag, sol och blå himmel. Med min vana trogen klär jag mig somrigt för att en halv timme senare gå och slås av den där höstmorgon kylan som är så fantastisk med hösten. Den höga klara luften, solen och doften, som är så präglande för en fin höst dag. Lite kallt var det måste jag erkänna men det ska det ju vara dagar som den här. Gårdagen var också ett tecken på att sommaren är påväg bort. Jag satt ute i solen med en kopp kaffe och en mycket inspererande bok. Trots sol och vidstilla var det inte så varmt ute på gården som det brukar vara soliga dagar.



Idag börjar en ny era i mitt dagliga liv, från och med idag är jag ensam driftsingenjör på min avdelning. Som tur är kan jag fortfarande lita på att få hjälp av min företrädare som kan vara guld värd. Men det är jag som ska driva arbetet. Jag kommer från och med idag att vara chef över driftsteknikern på min avdelning. Jag ser fram emot utmaningen med skäckblandad förtjusning, men vet samtidigt att det kommer att gå kanonbra och att jag har mycket stöd från mina kolleger.