Kåbdalis i med sol och snö.

Efter en veckas jobb åkte vi på fredag eftermiddag till Kåbdalis med jobbet, vi var 30 personer som åkte en helg tillsammans till slalombacken. Alla hade olika syften med helgen, några som jag satsade på utförsåkning, andra satt i backen och grillade medan några åkte iväg skotrar. Oavsett vad vi gjorde så hade vi fantastiskt väder med sol och snö.

Fredagen bjöd först på ett par timmars åkning innan vi åt en trevlig och god middag med tjejerna. Efter middagen anslöt vi oss till de andra som hade haft middag i sina egna lägenheter. På lördagsmorgonen stod jag och Carolin först i kön för att åka upp i liften. Tyvärr öppnade inte den ankarliften så vi fick gå till sitliften och var inte först upp i backen. Dock var vi först ner. De bästa åken fick vi innan vårt första besök hos eldvakterna. Men hela dagen bjöd på fin åkning, tyvärr var det mycket folk och långa köer till liften.

På söndagen åkte vi hem efter frukost och jag åkte ner till Christer. Vi hade sedan en mysig eftermiddag. Efter en lång promenad och lite tittande på trädgårdsmöbler till balkongen sommar vallade jag våra skidor. Nu får det eventuellt vara någon dag i backen kvar av vintern innan det blir sommar aktiviteterna börjar.

En underbar helg i solen.

Efter att det töar några dagar har nu vintern kommit tillbaka till oss. I helgen visade sig den sig från sin bästa sida. Den planerade renoveringen fick vila lite och vi tog oss ut på en lång promenad på isen och på stan. Det var underbart skönt att vara ute i solen. Samtidigt som vi här njuter av solen ser vi på TV hur jordbävning och tsunami. Mina tankar går förstås till alla japaner men i synnerhet till de gamla vänner som bor eller är på besök där.

Hemma i lägenheten har vi trots fint väder och naturkatastrofer gått framåt med renoveringen, gadroberna är nu klara och underarbetet i vardagsrummet är nu påbörjat. Det känns riktigt härligt att det nu går att se ett slut på renoveringen.

9:19 i fäders spår

Efter en lång resa ner till Mora via Stockholm och Rasmus träffade jag Pär & Carolina på tåget. Vi hämtade nummerlapparna innan vi åkte till lägenheten där vi skulle bo. Efter att lämnat grejerna började vi uppladdningen med en tur på stan för att fika med Carina innan vi gick hem för att valla skidor, äta mat och sova. Klockan ringde klockan 03:00 då var det bara att stiga upp tvinga i sig lite gröt innan taxin kom och hämtade oss. Resan till Sälen gick bra och vi hittade en plats i kön ganska långt fram så vi kom iväg ganska tidigt vilket gjorde att vi inte behövde oroa oss för repen vilket var skönt. Känslan av att börja skida i fäders spår var för mig obeskrivlig, det var en lättnad att det äntligen var dax för utmaningen. Första sträckan till Smågan gick till stor del i gångfart upp för första backen och till loppets högsta punkt. Efter det hade jag en fin resa fram till Evertsberg via, Mångsbodarna och Risberg. Efter Evertsberg var det mentalt jobbigt fram till Oxberg framförallt i Lundbäcksbackarna. När Oxberg var passerat var det lite lättare eftersom jag nu tidigare varit de kommande kontrollerna Hökberg och Eldris, men också för att det på riktigt gick att börja räkna ner de kilometer som var kvar till mål. Lyckan när jag började se entalen precis innan Eldris var total, och ännu bättre var det när jag såg kykan i Mora. Jag genomförde mitt lopp på 9:19:05 inte riktigt mitt drömmål men jag klarade mitt grundmål med att köra under dubbla tiden av förra årets tid och det klarade jag med god marginal. Oavsett om jag klarade mina mål eller inte så är jag grymt nöjd med min prestation, och något jag helt klart kan tänka mig göra om. Inte på söndag och kanske inte nästa år men någon gång kommer jag att köra det riktiga Vasaloppet. Men på söndag kommer jag att följa åkarna i TV.

Laddning i fäders spår

Då är den snart här, dagen som jag sett fram emot med skräckblandad förtjusning. Det blir en tidig morgon eller ska man säga en sen kväll. Taxin kommer och hämtar oss 3.45 för att köra oss till Vasaloppsbussarna. Förhoppningen är att vi sen ska vara i spåren så fort som möjligt efter kl 7. Sen väntar 9 mil. Jag vet inte om jag har fattat hur långt det är. Ska man jämföra så är det Luleå tor. Inte ens Pite - Skellefte plus lite till. Det kan sammanfattas med att det är långt. Men det är bara att följa spåret rakt fram så det blir inga problem att hitta.

Det är dock lite kul att sitta och titta på alla som ska åka. Och lyssna på deras förväntningar. Inte vet jag om jag har fördomar men jag tror att några inte riktigt vet vad dom gett sig in på men det är bara att folk försöker.

För egen del hoppas jag att mina 25 mil i spåren är tillräckligt för att ge mig en trevlig resa. Yr säger i alla fall att det ska bli några minus grader och sol. Så förutsättningarna finns för att det ska bli en trevlig dag. Sen hoppas jag på att få bra skidor och fina spår då kommer nog dagen att bli kanon. Målet är att köra på mindre än 9 h eller den dubbla tiden jämfört med förra året och då åkte jag 45 km på 4,53 dvs mindre än 9:45. Men självklart är jag nöjd med att gå i mål.

Inför det öppna spåret

Nu börjar det närma sig, jag börjar dock att bli lite orolig för väder och vind som har utlovats att vara lite varmare än jag hoppats, över nollsträcket. Men än är det många dagar kvar och det kan ju ändra sig. Det börjar också bli lite nervöst över att nio mil är långt. Om man ska jämföra så är det som att åka från Piteå till Skellefteå och lite till men inte i bil utan på skidor. När man tänker på det så är det helt galet. Men och andra sidan är det roligt också.

Det ska bli kul att träffa Pär&Carolina förstås, nu återstår att kolhydratladda och vila mig i form de sista dagarna. Valla skidorna med glid och fäste kommer att bli en utmaning men jag hoppas på att få ett glid som gör att jag svävar fram i fäders spår.