9:19 i fäders spår

Efter en lång resa ner till Mora via Stockholm och Rasmus träffade jag Pär & Carolina på tåget. Vi hämtade nummerlapparna innan vi åkte till lägenheten där vi skulle bo. Efter att lämnat grejerna började vi uppladdningen med en tur på stan för att fika med Carina innan vi gick hem för att valla skidor, äta mat och sova. Klockan ringde klockan 03:00 då var det bara att stiga upp tvinga i sig lite gröt innan taxin kom och hämtade oss. Resan till Sälen gick bra och vi hittade en plats i kön ganska långt fram så vi kom iväg ganska tidigt vilket gjorde att vi inte behövde oroa oss för repen vilket var skönt. Känslan av att börja skida i fäders spår var för mig obeskrivlig, det var en lättnad att det äntligen var dax för utmaningen. Första sträckan till Smågan gick till stor del i gångfart upp för första backen och till loppets högsta punkt. Efter det hade jag en fin resa fram till Evertsberg via, Mångsbodarna och Risberg. Efter Evertsberg var det mentalt jobbigt fram till Oxberg framförallt i Lundbäcksbackarna. När Oxberg var passerat var det lite lättare eftersom jag nu tidigare varit de kommande kontrollerna Hökberg och Eldris, men också för att det på riktigt gick att börja räkna ner de kilometer som var kvar till mål. Lyckan när jag började se entalen precis innan Eldris var total, och ännu bättre var det när jag såg kykan i Mora. Jag genomförde mitt lopp på 9:19:05 inte riktigt mitt drömmål men jag klarade mitt grundmål med att köra under dubbla tiden av förra årets tid och det klarade jag med god marginal. Oavsett om jag klarade mina mål eller inte så är jag grymt nöjd med min prestation, och något jag helt klart kan tänka mig göra om. Inte på söndag och kanske inte nästa år men någon gång kommer jag att köra det riktiga Vasaloppet. Men på söndag kommer jag att följa åkarna i TV.