Efter några mil i spåren.

Efter några mil i spåren kan jag glädjas åt att tekniken börjar bli allt bättre och att jag fortfarande har känslan i kroppen att 10 km inte är så långt. Det kan nog vara bra eftersom den sträckan Carolina och jag ska åka i fäders spår är betydligt längre än så. 45 km känns galet långt men det är ingen omöjlighet. I helgen var vi ute ca 2 mil och i veckan har vi varit ute på ett teknikpass där vi samlade ihop drygt 5 km. Det var jobbigt men det känndes bra när vi var klara. Igår var jag ute och körde en runda på 10 km. Jag har med andra ord samlat en del km nu och det känns jätterbra.

Nu sitter jag på ett hotell i Säffle efter att spenderat dagen på ett tåg. Inser att Sverige är ett långt land och att det inte är helt enkelt att korsa vårt land om man ska åka tåg. Men då hela Alperna packningen skall vara med så har jag inget val, det är bara att ta med sig böcker och filmer så man kan fördriva tiden. Väl här kan jag tacka en av mina medresenärer till alperna för att jag överlevde kvällen. Under någon timme släcktes stan ner och eftersom vi pratat om att ta med ficklampa låg min panlampa i packningen och jag kunde se var jag satte mina fötter, en fördel jämfört med många andra av hotellets gäster.