Klippremiär i solen

Idag vaknade jag till strålande väder. Det var ett rent nöje att koka kaffe, packa matsäcken och klätterprylarna. Klockan 10 hämtade Martin och Cicci, mig och efter att hämtat Tomas åkte vi till Älvsbyn för att klättra på Hundberget. Där mötte vi upp Marille mf. Det blev en mycket trevlig klätterpermiär med underbart väder.

Hundberget bjuder på varierad sportklättring. För mig är det lite ovanligt att sportklättra men det var roligt det också. Jag ledde två leder och klättrade några på topprep. Det finns nu en del projekt som jag har där så nu är det bara att återvända vid något tillfälle i sommar. Nu ser jag fram emot en helg där jag kommer att åka till ringkallen minst en dag.

Yngre än jag känner mig....

Idag insåg jag när jag var och handlade bla. några öl med alkoholhalten 2.8% att jag ser yngre ut än vad jag är...... Tjejen i kassan frågade mig efter leg. Jag fattade inte riktigt vad jag skulle visa det för men antog med min logik att det var för att jag skulle betala med kort. Och påpekade att jag hade ju mer kvar att handla, hon svarar då att hon behöver det innan och jag visar mitt leg och först då förstår jag att det är för att få köpa ölen som jag fick visa. Vet inte om man ska vara glad eller förolämpad det var ju dock mer än 15 år sedan jag fick börja köpa öl. Men jag väljer i nuläget att ta det som en komplimang.

Nu ser jag fram emot att ha klätterpremiär både för säsongen och med min nya replagskamrater här i norrbotten. Ska bli så kul.

Ett steg närmre norrbotten

Det har varit lite tomt här ett tag, det beror till stor del på att jag haft massor att göra och att det trots allt hänt mycket de senaset veckorna. Jag har jobbat mycket både på jobbet och i den gamla lägenheten. Nu börjar jag dock att se ett slut det arbete som flytten kräver.

Flytt och fixande i Härnösandslägenheten har gått för fullfart och nu har jag lämnat över ansvaret till mäklaren och min lägenhet kommer troligen att finnas på marknaden innan veckan är slut. Igår kväll gjordes den sista flyttstädningen inför visning. Det är med lite blandade känslor som jag lämnar över min gata i stan till sitt nya öde. Lägenheten har utvecklats till mitt hem. Där det var som jag ville ha det. Även om jag redan från början var väl medveten om att det var en tillfällig bostad känns det idag lite vemodigt att lämna över. Men Eriksbergsgänd kommer alltid att vara en av de platser som jag trivts och ett ställe som jag kallat hem. Men nu ser jag fram emot en ny gata och ett nytt hem, och det finns gott hopp för djupviksgatan.

Piteå börjar tina fram

Efter två veckor ner i Västernorrland kommer jag tillbaka till ett Piteå som börjar tina. Det är kanske först nu som jag inser hur långt norrut jag har flyttat och hur mycket snö vi haft i vinter. Och det som göms i snö kommer fram i tö brukar man säga och för min personliga del så har jag nu fått svar på frågan vad jag har för utsikt i köksfönstret. Den var tyvärr inte så spännande som jag fantiserat om men ändå helt ok. Men trots denna förändring så har vi fortfarande mycket snö kvar och lastbilsförarna som kör snö ut från stan har fortfarande en del att göra.

En annan sak som vittnar om vår är ljuset. Jag gick hem från klätttringen igår klockan var kanske nio och det var fortfarande ljust ute.

I helgen är min plan att jag ska stanna i stan. Se vad den har att erbjuda och kanske fixa lite med min lägenhet här uppe också.

"Fire Walk with Me" 20 år senare.

Idag för 20 år sedan hade Twin Peaks permiär i TV-rutan. Inte för att TV är något jag brukar skriva så mycket om i min blogg men nu är nog tillfället att göra detta. Bara det faktum att dom i både TV och tidningar uppmärksammar detta lite märkliga jubeum, utan också för att jag fortfarande idag har svårt att se Kyle MacLachlan i någon annan roll än den som Agent Coper. Jag har till och med så här 20 år senare svårt att förlika mig med att han som Orson i Desperate Housewives, lite galet jag vet.

Vad det är som gör att Twin Peaks har etsats sig fast i mitt minne på detta sätt har jag inget svar på. Men det är väl något med mystiken som gjorde att jag fastnade för den. Det är inte bara TV-serien jag mins utan också den hysteri som fanns runt det hela. Frågan om vem som mördat Laura Palmer var på mångas läppar då. Kanske är det detta som gör att vi mins.

Nu tror jag att jag ska göra slag i saken och köpa den där DVD-boxen jag hållt i min hand ett antal gånger utan att köpa. Det kommer garanterat att bli en nostalgitripp tillbaka till mina yngre tonår men kanske kommer det också att bli en besvikelse som tar bort ett skimmer över något jag minns som fantastiskt.