Länge sedan.

I mitt förra inlägg lovade jag att vara bättre på att skriva här. Men det har jag inte hällt dåligt av mig. Men vi haft en underbar semester här i norr har det varit fantastiskt väder. Under vår semester i Skåne var det tyvärr inte bara sol. Men det finns ju bara dåliga kläder.....trots vädret var vi på utflykter till Kivik, Simrishamn, söderåsen mm. Förståss var vi också på besök hos mormor och morfar, Anna och Rikard och pappa. Och så bodde vi hos mamma och Svenne. Men nu är semester slut sen några veckor och det är som vanligt full fart på jobbet igen.

Nu är det helg igen och äntligen har det slutat regna. Efter tre dagar med ösregn som i och för sig var välbehövligt så är det tråkigt att det regnar. Men vi har trots det trotsat regnet och varit ute och tränat inför Lidingöloppet. Det är inte så lång tid kvar nu tilll vi ska springa 30 km. Springa tre mil är ju helt galet. Men det avslutar klassikerdrömmen och ska trots allt bli riktigt kul. Men det krävs en del träning fram till dess att jag ställer mig på startlinjen, så lite panik har jag.men det är bara att ta det som det är och hoppas på att det kommer att gå bra.

Utmaning 3 av 4

Så stod vi där igen. Redo eller så redo man nu kan vara när man inte tränat inför en utmaning. Vansbrosimmet, 3 km i Vanån och Västerdalälven. Men med 19,1 grad i vattnet och våtdräkt är det svårt att påstå att denna del är i sammanlade som de vi redan utfört dvs 90 km i skidspåren och 300 km på en cykel runt en sjö. Men i alla fall så ska det göras för att få en svensk klassiker. Mitt mål var att klara simma på under en timme men för det hade jag tränat för lite på att simma i öppet vatten. Men vi klarade det alla tre och Christer gjorde ett bra jobb som landkrabba och påhejande väskhållare.

För utom simmning i älven hade vi en trevlig helg tillsammans med Pär och Carolina i Örebro. Tack för trevligt sällskap och god mat.

Nivå tar mer semester i skåneland.

En kanonbra dag under 10 timmar och 49 minuter

Så kom dagen då det var dax att cykla, det var inga problem att byta startgrupp och starta med Christer och de övriga i cykelklubben. Jag lyckades bara hänga med 2 mil innan jag insåg att jag inte skulle orka i det tempot och släppt de övriga. Efter ca 3-4 mil nådde jag upp Tomas en de äldre herrarna i cykelklubben. Vi bestämde oss för att följas åt för att göra resan lite trevligare. Efter ytterligare ett tag körde vi ikapp en till av våra cykel vänner, och vi följdes sedan in i mål. Resan ner till Jönköping skedde i motvind, det var ganska jobbigt men det gick ändå ganska bra trots det. Efter 6 mil i motvind följde sedan 15 mil med medvind. Vi gick in i några kontroller men inte alla, mest för att sträcka lite på benen och fylla på våra vattenflaskor! Trots att det blåste en del så måste jag säga att vi hade tur med vädret, sol och fint väder under hela turen. Mitt mål var att köra på 12 timmar men på grund av bra draghjälp och ett bra tempo så kom vi oss under 11. 10:49 var jag ute på två hjul, en tid som jag är mycket nöjd med. Roligast är nog trots allt att jag inte var så sliten när jag kom i mål, nu gäller det bara att öva på det jag är sämre på, backar, både uppför och nerför. Nu blir nästa mål att köra på under 10 timmar.

Ny cykel på ett galet sätt

Då har jag gått och skaffat mig cykel nummer 3. Eftersom det är en Åsa cykel är även denna i en röd ton. Något som passar mig perfekt även om det inte är färgen som var avgörande. Istället var det ramstorlek, material, växlar, bromsar mm som var viktigt, inte för att jag vet så mycket om vad som är bra eller dåligt. Tur att jag kan fråga en vän. Själv är jag nöjd med att jag fått en snabb och röd cykel. För det är en cykel som är min och som jag kommer att trivas med.

Anledningen till att jag köpt en cykel till när jag redan har 2 är att jag som ni säkert vet ska cykla Vättenrundan i sommar. 30 mils galenskap runt en sjö. Sen är ju Christer en cykel kille så vill jag hänga med honom och träna så är det bara att se till att ha en snabb cykel. I alla fall så har jag letat en cykel på nätet de senaste 2 veckorna sedan jag för någon vecka sedan vaknade i panik och insåg att det inte var lång tid kvar och jag saknade något mycket viktigt, dvs snabba cykeln.

I lördags hittade vi så en cykel som kunde passa mig. Denna befann sig i Sundsvall så på söndagen satte vi oss i bilen och åkte ner och tittade på den och åkte sedan hem med en cykel bak i bilen. På vägen hem stannade vi i Härnösand och hälsade på Birgitta och pojkarna. Mycket roligt att träffa dom, och god mat blev vi bjudna på. Sen var det några timmar hem i bil, trötta och glada var vi hemma.

Igår var det så dax att göra det första turen. En kortare tur där jag hade min nya racer och Christer sin vanlig cykel. Jag fick en grundlektion i racer teknik, trampa, växla, bromsa. Sen är det bra att öva, öva, öva och trampa på så mycket man kan. Men roligt var det och det slog mig också att det var en helt annan träning när man har en lättare cykel, på något sätt gick cykeln från att vara ett fordon till att vara ett träningsredskap.

9:19 i fäders spår

Efter en lång resa ner till Mora via Stockholm och Rasmus träffade jag Pär & Carolina på tåget. Vi hämtade nummerlapparna innan vi åkte till lägenheten där vi skulle bo. Efter att lämnat grejerna började vi uppladdningen med en tur på stan för att fika med Carina innan vi gick hem för att valla skidor, äta mat och sova. Klockan ringde klockan 03:00 då var det bara att stiga upp tvinga i sig lite gröt innan taxin kom och hämtade oss. Resan till Sälen gick bra och vi hittade en plats i kön ganska långt fram så vi kom iväg ganska tidigt vilket gjorde att vi inte behövde oroa oss för repen vilket var skönt. Känslan av att börja skida i fäders spår var för mig obeskrivlig, det var en lättnad att det äntligen var dax för utmaningen. Första sträckan till Smågan gick till stor del i gångfart upp för första backen och till loppets högsta punkt. Efter det hade jag en fin resa fram till Evertsberg via, Mångsbodarna och Risberg. Efter Evertsberg var det mentalt jobbigt fram till Oxberg framförallt i Lundbäcksbackarna. När Oxberg var passerat var det lite lättare eftersom jag nu tidigare varit de kommande kontrollerna Hökberg och Eldris, men också för att det på riktigt gick att börja räkna ner de kilometer som var kvar till mål. Lyckan när jag började se entalen precis innan Eldris var total, och ännu bättre var det när jag såg kykan i Mora. Jag genomförde mitt lopp på 9:19:05 inte riktigt mitt drömmål men jag klarade mitt grundmål med att köra under dubbla tiden av förra årets tid och det klarade jag med god marginal. Oavsett om jag klarade mina mål eller inte så är jag grymt nöjd med min prestation, och något jag helt klart kan tänka mig göra om. Inte på söndag och kanske inte nästa år men någon gång kommer jag att köra det riktiga Vasaloppet. Men på söndag kommer jag att följa åkarna i TV.

ca 21 km i spåren

Dagens första pass på skidor var ett långpass på ca 21 km . Vi började med att åka upp till myren, väl där åkte jag ett varv utan stavar och ett kort varv med. Jag har lite svårt att få ihop tekniken med stavar och skidor samtidigt. Det går jättebra att köra utan stavar om man ser på tekniken, men när stavarna kommer med har jag svårt att få det att flyta på bra och att använda stavarna för att komma framåt. Dagens pass var ändå helt ok, det var lite jobbigt att åka upp till myren men väl där gick det bra. Jag vet inte hur jag ska göra imorgon om jag åker bil upp och sedan satsar med på att åka teknik där uppe. Vi får se hur det känns imorgon. Men nu ska jag vila en stund innan det är dax att sätta på sig skidorna igen för ett teknikpass och därefter lite träning av styrka.

Förväntningar på många mil.

Då var jag här igen i Sollefteå för att försöka att lära mig att åka lite bättre skidor. Idag har vi haft ett långt teori pass med valla och jag har förstås fått lära mig att jag inte gjort helt rätt tidigare. Men det är bara att ta nya friska tag och göra rätt framöver.

I morgon kommer vi att ha två träningspass på skidor ett lite längre på morgonen och ett teknikpass på kvällen. Jag har nu förväntningar om att jag ska kunna samla några mil och samtidigt förbättra min teknik. Min förhoppning är att jag denna gång inte skall få för mycket träningsverk men jag kommer helt klart att vara mör i kroppens alla delar.

2010 är slut och 2011 står för dörren

Ännu ett år har gått och det har för mig varit ett händelserikt sådant. Den senaste tiden har jag kanske varit lite dålig med att uppdatera vad som händer för er som följer mina öden och äventyr via denna sida men ett av mina nyårslöften är att jag ska ta mig tid att blogga lite mer, för det är ju trots allt roligt.

Mitt 2009 slutade med att jag tog beslutat att det skulle ske förändringar i mitt liv och så blev det också. Jag bestämde mig för att jag skulle söka nytt jobb och då inte begränsa mig till att bo kvar utan att söka jobb som jag verkligen ville ha. I början av 2010 resulterade mitt sökande i att jag fick erbjudande och tackade JA till ett jobb på Wibax. Kontoret jag skulle sitta på var Piteå, utan att tveka packade jag ihop mina grejer och flyttade norrut. Naturligtvis var det lite tråkigt att lämna Härnösand och mina vänner där. Det var också trist att lämna Eriksbergsgärd och min fina lägenhet. Som tröst köpte jag mig en ny som jag nu håller på att göra till min egen.

Flytten till den nya staden har förutom ett nytt jobb betytt nya vänner. Naturligtvis har jag träffat en del klättertokar som jag men så har jag också träffat Christer och via honom lärt känna många trevliga killar och tjejer.

Min planerade halvklassiker slutade med att jag fick backa från den sista grenen. Min fot som jag skadade i början på sommaren var inte helt läkt och jag vågade inte springa de 15 km. Dels för att jag att jag inte ville riskera foten men också för att konditionen inte var på topp. Nu ser jag däremot fram emot att göra hela klassikern med start i mars med Öppet spår och sedan fortsätta med Vättenrundan, Vansbrosim och lidingölopp. Målet är att genomföra loppen på dubbla tiden av mina tidigare. Men då måste jag också träna inför varje lopp lite mer.

Mitt 2010 var med andra ord händelserikt och jag ser nu fram emot ett 2011 med många små äventyr och inte så mycket förändringar som under detta år. Dock måste jag säga att alla förändringar var till det bättre i alla fall så här när jag blickar tillbaka.

Gott slut 2010 och gott nytt 2011.

Jag säger inte hejdå utan på återseende

Idag har jag lämnat min älskade lägenhet i Härnösand till dess nya ägare. Det var ganska jobbigt och när jag nu inte längre har nycklarna till den kan jag sakna den otroligt, med det är ju bara materiella ting och rationellt sätt hade jag inget val. Mitt nya liv är i Piteå och där kommer jag att skapa ett nytt hem. Men denna lägenhet som jag gjort till min kommer alltid att vara en del av mitt hjärta. Det är också lite tråkigt att lämna min trevliga grannar. Tack för några underbara år.

Förutom lägenheten och grannarna så lämnar jag också en storslagen natur och ett landskap som jag och en stad som jag trivts i och några fantastiska vänner. Men jag tar med mig minnena från den stad dit jag flyttade när jag lämnade studentlivet bakom mig och inträdde i arbetslivet. Det var här i det vackra höga Kusten som jag fattade tycke för klättringen och där mina intressen för skidåkning kunde få blomma ut. För utom allt detta lämnar jag också några underbara vänner bakom mig men till er vill jag inte säga Hej Då utan På återseende!

Tack alla som bidragit till att mina minnen från Härnösand kommer att vara ljusa och innehållsrika.

Långt långt bort.

Har idag insett att det inte är bara att ta sig runt i Sverige och att det inte är så konstigt att folk tar bilen. Min plan är att jag ska åka ner till Askersund å jobbets vägnar till veckan. Sen ska jag åka till Pär och Carolina innan vi ska cykla nästa söndag. Men jag har ett stort problem, hur får jag ner min cykel.

För bussgods går tydligen bara till Stockholm. Inte konstigt att det finns dom som inte förstår att det finns ett land söder eller norr om Stockholm. Har kollat med DHL men dom kunde inte hjälpa imorgon ska jag prata med posten. Ska det bli så att jag får posta min cykel. Annars får jag ta min cykel i taxi till Kallax och sedan via special bagage till Stockholm. Det är inte lätt att bestämma sig för att göra en halv svensk klassiker.

Första klättringen i den nya stan.

Mycket av tiden denna veckan har förstås till att vara på jobbet och ta in allt nytt. Lära mig hitta till de ställen man behöver. Jag har bestämt mig för att jag ska gå eller cykla till jobbet. Det har börjat ganska bra har gått dit varje dag förutom idag. För varje dag har det gått lite eller ganska mycket fortare. Nu tror jag att jag hittat den bästa vägen, det tar ca 20 minuter att gå. Det är riktigt skönt att ha nära till jobbet det har jag inte haft på flera år. Man får mycket tid över till annat om man inte behöver pendla någon timme per dag.

Igår tog jag tag i mitt liv utanför jobbet. Jag letade upp klätterklubben och klätterväggen och tog mig dit. Väggen var helt okej och dom jag träffade var trevliga. Kul att komma igång med klättringen även här. Ska försöka att ta mig dit någon kväll i veckan.

Städa vind och packa.

Då var jag igång med packande och rensande. Jag förstår inte var alla grejer kommer ifrån. Har idag varit en runda och slängt grejer och rensat vinden. Nu har jag lite plats där som jag kan använda för att ställa packade kartonger. Nu har jag prylar över allt och jag tror att det får bli en tur till Erikshjälpen i morgon. Och att åka och slänga ytterligare en del prylar. Sen kanske jag kan få packat lite också.

Ny gata i ny stad

Då har jag fått kontraktet till min nya lägenhet. Djupviks vägen i Piteå kommer att bli mitt nya hem. Det verkar vara en fin lägenhet på två rum med kokvår. Har inte varit där själv än men har fått se lite bilder. Jag kommer att åka upp nästa vecka för att flytta in gör det mysigt. Min lägenhet här på Eriksbergsgränd kommer jag att behålla ett tag så att jag hinner flytta ut på riktigt.

Mot nya äventyr 2.0

Som många av er vet är jag nu på väg mot nya äventyr. Jag uppdaterar därför min blogg till Mot nya äventyr 2.0. Lite nytt innehåll och lite mer inlägg framöver förutom mina äventyr kommer ni också få läsa om hur det är att flytt till en ny stad i norrland.

De nya äventyren betyder ett nytt jobb, en ny gata och en ny stad. Jag kommer snart att röra mig 40 mil norrut till Piteå. Den senaste tiden har precis som ni också vet betytt att jag rest Sverige runt och träffat ett antal företag. Många av dom har varit intressanta men där det klickade var med Wibax ett företag i Piteå.

Fröken kommer med andra ord bli Pitebo. Flyttlasset går första veckan i mars när jag kommit hem från Vasan. Jag har hittat en lägenhet i centrala Piteå, så det kommer att bli en ny gata och en ny stad. En flytt betyder naturligtvis en massa nytt. Nya vänner bekantskaper, det blir som att börja om lite. Men det har jag ju gjort förr så det ska nog gå bra denna gången också. Det kommer i alla fall att bloggas en del om att flytta till en ny stad nu....

Mot nya äventyr 2.0

AJ, AJ... det gör ont i hela kroppen

Efter två dagar med full träning har vi, Carolina och jag och det övriga deltagarna här i Sollefterå 2010 haft två distanspass där Carolina och jag fått ihop ca 4 mil totalt. Utöver detta har vi haft 2 timmars teknikträning. Det har varit jobbigt men vi har lärt oss mycket och hoppas att det skall synas på stilstudien i morgon. När vi vaknade på morgonen känndes gårdagen i hela kroppen och inte är det bättre nu när vi har dagen i benen. Nu är det bara 2 dagar kvar den får vi vila i alla fall en dag innan det blir ut i spåren igen.

2 mil i spåren, och vi är inte klara för idag.

Dagen började med frukust, gröt, ägg och macka var en bra grund för dagens pass. Samling för att valla skidorna kl 8. 30 för att vara ute i spåren till kl 9.00. Först åkte vi 6 km upp till myren, väl där bjöds det på några minuters välförkänt vila därefter åkte vi 2 varv a´4 km. Det första av dessa var utan stavar. Innan vi åkte tillbaka ner för att äta lunch och vila lite. Efter detta följer eftermiddags passet som består i teknikträning med efterföljande styreträning. Inser att jag efter dessa dagar kommer att vara trött men förhoppningsvis ganska vältränad.

Förväntningar inför några hårda dagar.

I dag var den dag då utmaningen började på allvar. Carolina och jag åkte upp till Sollefteå efter att laddat med en pasta lunch för att få den första teorin inför skidåkning i dagarna 4. Inser att det kommer att bli några dagar med hård men förhoppningsvis roligt träning. Förvarningar om skavsår och träningsvärk ska nog tas på allvar även om jag inte vill tänka på det.

Schemat för dagarna ser ut som följer

Förmiddag, distans åkning,

Lunch, följt av teori

Eftermiddag, teknik

Vila och teori.

Kväll styrketräning

Middag

Styrketräning

Teori

Kvällsmat.

Sen SOVA. (kommer nog inte att vara några problem)

Undrar om jag kommer att kunna gå efter dessa dagar? Men det ska bli kul,

Dagens teoripass innebar valla, hur man bör valla för att det skall vara bra. Efter detta var det bara att gå ut i vallaboden och omsätta detta till verklighet och att få skidorna i åkbart skick tills i morgon. Ska bli spännande men än har jag goda förhoppningar.

Årets första dag

Den första dagen på detta år vaknade jag till ljudet av snöslungan. Trots att vi redan fått mycket snö var jag glad över att vi nu fått ännu mer. Har under dagen varit ute på gården och skottat ett antal timmar. Trots allt ganska trevligt om man gör det tillsammans.

Nu väntar årets första utmaning, träningsläger i Sollefteå. Bara att hoppas fysiken hänger med.

Milen

Då var den fixad och innan vi fick snö som stannat. Som några av er vet har jag haft som mål att springa en mil innan snön kom. Jag kan ju inte säga att jag lyckats fullt ut med tanke på att det fallit lite snö över västernorrland redan nu men den ligger inte på marken än. Nu när kallgraderna återkommit efter 3 veckor med gråväder och regn, bestämde jag mig nu att nu får det vara nog nu ska milen springas. Jag var ute en lång runda igår 8,5 km. Men eftersom jag inte hade en klar plan över hur långt det var lyckades jag inte få ihop milen. Jag tog idag därför det säkra före det osäkra och sprang i el-ljusspåret. Jag kände mig ganska mör efter 8 km men när jag väl kommit upp för backen och påbörjade den svagt sluttande vägen hem gick det som en dans. Alltid lika skönt att känna självförtroende sista km.

Nu är det bara att slipa på tiden, och hoppas på att jag kan valla om skidorna och ge mig ut i spåren snart.

Första dagen i mitt nya liv.

Idag fick vi ett mycket glädjande besked på jobbet. PM5 kommer att få köra vidare även 2010. Detta var ett mycket roligt besked och jag gläds med alla killar och tjejer som jobbar där.

För egen del tar jag ett nytt steg i livet och går vidare från fabriken. Efter en hel del funderade har jag bestämt mig för att jag ska skaffa ett nytt jobb. Nu börjar jakten på intervjuer och företag som skulle vara intresserade av mina kunskaper och erfarenheter. Någon som har något tips eller jobb att erbjuda.